Parter i ett brottmål

De personer som är delaktiga i ett brottmål kallas för parter.

  • Den person som blivit offer för ett brott kallas för målsägande i brottmålet.
  • Den person som misstänks för att ha begått ett brott kallas i förundersökningen för brottsmisstänkt och i rättegången för åtalad eller svarande.
  • I rättegången är även åklagaren en av parterna.

I ett brottmål kan det finnas flera offer och misstänkta. De är alla parter.

Ett vittne däremot är inte en part i brottmålet, och under rättegången får hen vara närvarande endast under den tid då hen avlägger sitt vittnesmål.

Du kan läsa mer om de olika parternas roller på undersidorna:

Brottsmisstänkt och åtalad Brottsoffer Vittne Minderåriga i behandlingen av brottmål

Behandlingen av ett brottmål består av följande faser

Förundersökning – Åtalsprövning – Domstolsbehandling – Verkställighet av straff

Utredningen av ett brott börjar med en förundersökning. Förundersökningen, där alltså brottet utreds, utförs av polisen, men i Finland är också Tullen, Gränsbevakningsväsendet och Försvarsmakten förundersökningsmyndigheter, vilket innebär att också de kan undersöka brott.

Inte alla brottmål går igenom hela processen. Under förundersökningen kan det konstateras att inget brott har begåtts. Eller så kan åklagaren under åtalsprövningen fastställa att hen inte har tillräcklig bevisning till stöd för den misstänktes skuld. Åklagaren har också andra alternativ och kan avsluta åtalsprövningen utan att föra saken till domstol. Då fattar hen beslut om åtalseftergift och om ingen av parterna överklagar beslutet, avslutas behandlingen av ärendet.

Du kan läsa mer om behandlingen av ett brottmål på undersidan om ämnet.

Åtalsuppgörelse

En del brottmål kan avgöras genom åtalsuppgörelse.

Åtalsuppgörelse innebär att åklagaren och den brottsmisstänkte/svaranden avtalar om att föra brottmålet till erkännanderättegång. Även målsäganden, alltså brottsoffret, måste samtycka till arrangemanget.

Vid åtalsuppgörelse erkänner svaranden gärningen och i gengäld förbinder sig åklagaren att yrka på straff i enlighet med en lindrigare straffskala. Målsäganden får lägga fram sina ersättningsyrkanden på det sedvanliga sättet vid erkännanderättegången.

Åtalsuppgörelse kan endast tillämpas i vissa situationer som fastställs i lagen. Dessa är vanligtvis brott där maximistraffet är fängelse i sex år. Vissa brott (t.ex. vissa sexualbrott och brott mot liv och hälsa) kan inte behandlas genom åtalsuppgörelse.

Genom åtalsuppgörelse kan saken behandlas avsevärt snabbare än i den normala brottsprocessen, eftersom erkännandet minskar behovet att lägga fram omfattande bevisning och rättegången tar kortare tid.