RÅ:2013:2 Förordnande av två eller flera åklagare till samma ärende

ALLMÄN ANVISNING
RÅ:2013:2
Dnr 13/31/13
Gäller fr.o.m. 1.4.2013 – tills vidare
Upphäver RÅ:2007:5 (såvitt gäller åklagarpar)

1 Inledning

Enligt 7 § 4 mom. i lagen om Åklagarmyndigheten (nedan lagen, 439/2011) kan riksåklagaren förordna flera åklagare att behandla samma ärende. På motsvarande sätt kan en ledande häradsåklagare ge ett sådant förordnande till åklagare som arbetar under hans eller hennes ledning. Att tillsätta en åklagargrupp bestående av två eller flera åklagare kan vara motiverat exempelvis när det finns ett behov av att

• säkerställa behandlingen av ett ärende i straffprocessens olika skeden till lagakraftvunnen dom, då behandlingen av ärendet kan antas bli långvarigt,
• fördela den arbetsmängd som föranledes av behandlingen av ett omfattande och/eller krävande ärende på två eller flera åklagare,
• säkerställa möjligheten att utnyttja specialkunskap vid behandlingen av ärendet,
• ge en oerfaren åklagare eller en åklagare som håller på att specialisera sig möjligheter att förkovra sina kunskaper,
• förebygga och motarbeta hot eller annan osaklig påverkan mot myndigheter.

Den omständigheten att två eller flera åklagare förordnas till ett ärende kan medföra att behandlingen av något annat ärende drar ut på tiden. I en dylik situation ska hänsyn tas till anvisningarna om brådskande behandling och prioritering av ärenden i åtalsprövning (RÅ:2013:1). Om något av ovannämnda grunder starkt talar för tillsättande av en åklagargrupp, kan en åklagare inte förordnas att ensam sköta behandlingen av ärendet ifråga på den grunden att åklagarämbetets resurssituation är ansträngd.

2 Behörighet

Riksåklagaren förordnar två eller flera åklagare att behandla samma ärende när de åklagare som förordnas till gruppen kommer från olika åklagarämbeten. En ledande häradsåklagare har behörighet att återkalla ett förordnande som han eller hon givit, om den förordnande åklagaren är förhindrad att sköta uppgiften eller samtycker till återkallandet för egen del.

Riksåklagaren förordnar två eller flera åklagare att behandla samma ärende när de åklagare som förordnas till gruppen kommer från olika åklagarämbeten. En ledande häradsåklagare ger förordnandet när de åklagare som förordnas till gruppen kommer från samma åklagarämbete.

Riksåklagaren har behörighet att återkalla sitt eget förordnande samt ett förordnande som har getts av en ledande häradsåklagare. En ledande häradsåklagare har behörighet att återkalla sitt eget förordnande, om den åklagare som har förordnats i ärendet är förhindrad att utföra uppdraget eller om den åklagare som har förordnats i ärendet samtycker till att förordnandet återkallas.

3 Förordnandets innehåll

3.1 Skriftlig form

Förordnandet ska upprättas skriftligen. Det är en myndighetshandling enligt 5 § 2 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999), vilket ska beaktas vid upprättandet av förordnandet och vid behandlingen av de uppgifter som framgår av det.

3.2 Giltighetstid

Om förordnandet inte återkallas, upphör dess giltighet när det ärende som avses i förordnandet har vunnit laga kraft eller annars har avslutats slutligt.

Om ett förordnande som getts till åklagaren endast gäller handläggningen av ett ärende under ett visst handläggningsskede, upphör förordnandets giltighet när detta handläggningsskede har avslutats.

3.3 Ansvarsfördelning och utseende av ansvarig

Ur förordnandet ska även framgå vem som har beslutanderätt, ifall eventuella meningsskiljaktigheter uppstår (se punkt 4.1).

Det är nödvändigt att bestämma om ansvarsfördelningen (lagens 7 § 4 mom.) så att det inte uppstår oklarhet om vem som svarar för ärendet och till vilken del.

Det är emellertid möjligt att bestämma att åklagarna har lika ansvar för att åtgärder som ärendet förutsätter utförs. I dylika fall förordnas åklagarna att sinsemellan överenskomma om en inbördes arbetsfördelning. Även om åklagarna överenskommit om en inbördes arbetsfördelning ansvarar varje åklagare för helheten, ifall de ålagts lika ansvar för ärendets behandling.

Ifall det i förordnandet särskilt bestäms om en ansvarsfördelning ifråga om åtgärder som ärendet ger anledning till, kan ansvarsfördelningen till exempel bestämmas så att en åklagare ansvarar för ärendet och övriga åklagare fungerar som dennes biträden i enlighet med givna anvisningar.

Fördelningen av ansvaret kan även göras så att var och en åklagare ansvarar för en viss del av helheten. I dylika fall kan arbetsfördelningen avse dels rättsliga frågor och bevisfrågor som ärendet ger upphov till, dels olika handläggningsskeden. I ett ärende, till vilket anknyter samarbete under förundersökningen, bör man undvika en sådan arbetsfördelning som i sak innebär att åklagaren byts då ärendet övergår mellan förundersökning, åtalsprövning eller behandling vid domstolen.

En gruppledare, med ansvar för hur arbetet ordnas inom gruppen, ska utses för en grupp av åklagare som består av flera än två åklagare.

4 Åklagarens oberoende ställning

4.1 Underhandling

Enligt den regeringsproposition som ledde till godkännande av lagen om åklagarväsendet (lagens 7 § 1 mom., RP 286/2010 rd) fattar åklagaren sina beslut självständigt och oberoende. Sådana beslut är förutom avgöranden i samband med åtalsprövningen också övriga beslut som åklagaren är behörig att göra under förundersökningen eller i den rättegång som sker i domstolen.

Det faktum att åklagare, som förordnats att tillsammans sköta behandlingen av ett ärende, är tvungna att underhandla om avgöranden och åtgärder som ärendet ger anledning till, är inte i strid med åklagarens lagbaserade självständighet och oberoende. Detsamma gäller då en åklagare inom en grupp av åklagare förordnats att avgöra hur en eventuell meningsskiljaktighet mellan åklagarna ska lösas. Enligt lagens förarbeten är inte heller det i strid med åklagarens självständighet och oberoende att en åklagare förordnas att biträda en anna åklagare som ansvarar för ärendet.

Det är värt att notera att även ledamöter i en kollegial domstol förutsätts underhandla sinsemellan om innehållet i ett avgörande och sträva till att sammanjämka olika ståndpunkter i den beslutsöverläggning som sker i slutet av rättegången. Domarens självständighet och oberoende garanteras genom RB 23:1, som anger att en omröstning ska förrättas om domstolens medlemmar inte under överläggningen i rätten når enighet om avgörandet.

Åklagarens självständighet och oberoende garanteras inom en åklagargrupp därigenom att denne vid behov kan meddela en skiljaktig mening till den som förordnats att avgöra meningsskiljaktigheter. En sådan anmälan görs även till den som gett förordnandet.

4.2 Avgörande av en eventuell meningsskiljaktighet

En kritisk och konstruktiv diskussion om åtalsprövningens slutsatser befrämjar kvaliteten i de beslut som fattas. Detsamma gäller frågor med anknytning till förundersökningssamarbetet eller andra frågor som aktualiseras. En diskussion av det här slaget ger goda möjligheter att bedöma hållbarheten i de rättsliga och bevismässiga avgöranden som ingår i det åtalsprövningsbeslut som man har för avsikt att göra.

En meningsskiljaktighet ska i första hand lösas genom att involverade åklagare försöker nå samförstånd. En meningsskiljaktighet som är allvarlig och blir bestående kan orsaka olägenhet med tanke på ärendets behandling.

Om åklagaren enligt förordnandet är ansvarig för den fråga som meningsskiljaktigheten gäller, kan denne meddela skiljaktig mening. Skiljaktig mening meddelas i regel muntligt. Ifråga om en skiljaktig mening som meddelas skriftligt, ska hänsyn tas till krav som offentlighetslagstifningen ställer.

När skiljaktig mening meddelas ska den åklagare som har beslutanderätt inom åklagargruppen överväga följande handlingsalternativ beroende på hur pass betydelsefull den aktuella meningsskiljaktigheten är.

• Om meningsskiljaktigheten inte hämmar arbetet inom åklagargruppen, kan gruppen fortsätta sitt arbete utan vidare åtgärder.
• Om meningsskiljaktigheten hämmar arbetet inom åklagargruppen, kan det bli aktuellt att göra förändringar i gruppens sammanställning. Att rekommendera är att den skiljaktiga åklagaren anhåller om att bli befriad från uppdraget inom gruppen och att den förman som gett förordnandet bifaller anhållan. Om den skiljaktiga åklagaren inte anhåller om att bli befriad, kan den åklagare som har beslutanderätt inom åklagargruppen eller den ledande häradsåklagare som gett förordnandet anhålla om att riksåklagaren ska befria den skiljaktiga åklagaren från uppdraget inom gruppen.

5 Om förordnande av åklagargrupp till följd av hot mot myndighet

Det faktum att åklagare ibland blir föremål för påtryckning eller hot förutsätter en viss beredskap. Att två eller flera åklagare förordnas att sköta samma ärende ger beredskap att möta hot och annan olovlig påverkan som riktas mot åklagare. Det här är också ett sätt att visa att hot och olovlig påverkan mot åklagare inte leder till önskat resultat. Förordnande av en åklagargrupp kan därför ha en förebyggande funktion i det här avseendet.

Om det finns skäl att misstänka någon genom hot eller annan olovlig påverkan försöker påverka handläggningen av ett bestämt åtals- eller annat tjänsteärende, måste åtgärder vidtas för att säkerställa att handläggningen kan ske utan störning och att slutresultatet inte tillåts påverkas av hot som framställts eller annan olovlig påverkan som ägt rum. Att handläggningen tryggas är inte bara viktigt med tanke på det enskilda ärende som saken gäller, utan även för att visa att hot och annan olovlig påverkan inte leder till önskat resultat.

Detsamma gäller i situationer i vilka man kan befara att det till ett visst hos åklagaren anhängigt ärende förknippas en särskild risk för hot eller annan olovlig påverkan i framtiden.

6 Uppföljning och utveckling av

Det praktiska arbetet utvisar bäst hurdana följder den här anvisningen medför och hur pass ändamålsenlig den är. För att anvisningen ska kunna vidare utvecklas ber jag dem som tillämpar anvisningen att sända sin respons och sina ändringsförslag till Riksåklagarämbetets ämbetspost vksv(at)oikeus.fi.

Riksåklagare Matti Nissinen

Statsåklagare Mika Illman